Familjen är ändå viktigast!

Har varit hemma en sväng ikväll och pratat med mamma om livet. Alla har vi våra ups and downs, och för mig i alla fall är Thomas, mamma och pappa de jag först vill prata om dem med. Nu är T i t:fors så kändes skönt att få prata ut med mamma.. Jag tycker otroligt mycke om min mamma!

Nu ska jag börja ta natten, jag är helt slut fast jag inte gjort något idag. Börjar fundera på när jag ska få bli frisk på riktigt så jag inte behöver känna mig så slut hela tiden!


- Pappa är min förebild för han är så rättvis, lugn, rolig, målinriktad och genomsnäll.
- Mamma är min förebild för hon har ett stort hjärta, vågar bjuda på sig själv, och är alla hennes döttrars psykolog.
ÄLSKAR ER!!

Att våga älska

Har konstaterat detta många gånger, det är när man tvingas vara ifrån varandra en längre tid man verkligen förstår hur mycket en person betyder för en!

Jag är så löjligt kär i T, och jag blir bara mer och mer kär i honom. Hur underbar är nu inte det att kunna bråka och veta att man blir sams, fjantta sig och prata kiss o bajs utan vara rädd vad den andra ska tycka o tänka, att ha en bästa vän i en pojkvän/sambo, att våga vara sig själv till 110%. Många gånger tänker jag att jag lever i förhållandet jag alltid drömt om att ha. Trodde aldrig bara att jag skulle få det så bra. Jag lever min dröm, lycklig med barn/katt o pojkvän <3





1 år sedan du togs ifrån oss..

Idag är det exakt 1 år sedan Emilia togs ifrån oss. Fy fan (finns inga milda ord) vilken hemsk upplevelse det var. Vi var från skolan på en studieresa till Krakov för att ta del av förintelsen av judarna som ägt rum där under II världskriget. Vi hade anlänt på söndag kväll till Krakow, och hela måndagen gick åt att se förintelselägren och konsentrationslägren. Fast det var ett tungt ämne att ta in och se, så var allas humör på topp och vi hade det super roligt.

Tisdagen den 6 oktober 2009 skedde det som inte får hända. Min fina klasskamrat fick en allergiskreaktion coh inget kunde rädda henne..

De 2 timmar vi var ovetande av situationen upplevdes olika av alla, jag och mina vänner som satt längst fram upplevde den mycket obehaglig av att inte få veta vad som hände, men kunde se på lärarnas blickar mot varandra att det inte stod bra till, när jag fick veta det var något med Emilia tänkte jag genast på allt hon var allergisk mot, men att det värsta som kunde hända var att de tog in henne på sjukhuset i Krakow,  jag menar inget kunde hända henne, det fick bara inte hända något.. Men hon tog sitt sista andetag där på hotellet..

Efter att ha suttit och väntat i bussen i närmare 2h fick vi komma in i ett konferensrum var lärarna gav det hemska beskedet till oss.. Det var det värsta jag varit med om hittills.

En lång tid efter att vi kom hem var jag ledsen över förlusten av Emilia, en glädjespridare, färgklick och en helt unik person som inte längre fanns med i klassen. Skolans psykolog hjälpte mig och de andra som tagit tragedin hårt.

Jag sörjer Emilia fortfarande, jag tänker otaliga gånger på hennes föräldrar, och det som slog mig på studenten, jag skulle ha velat se hurudan hennes studentklänning skulle ha sett ut, hennes stil var helt unik och utstickande, hon skulle garanterat varit otroligt vacker!

Det blev ett långt inlägg nu, men jag saknar Emilia något otroligt. Psykologen sa att vi ska lära oss något från detta, och det jag har lärt mig av Emilia är att alltid stå för den du är, va den du är, lev in i det sista..

Jag vill bara få fram ännu att lärarna som var med på resan skötte alltig helt klanderfritt trots att de själva var i sorg och chock! Så jag är er evigt tacksam!!

 

 


Lever ett bra liv..

Vet inte hur många gånger man är missnöjd, avundsjuk, svartsjuk osv. i livet. Alla är vi det, hör väl till, men nu när jag ligger här i sängen i mina nalle-satin-pyjamas o tittar på då Thomas packar det sista inför sin färd tillbaka till skolan i morgon, så tänker jag på hur jäkla lyckligt lottad jag är.

Jag gnäller om att jag är sjuk helatiden och inte kommer i kläder jag kom in i för 6-12 månader sedan, men är det så stor big deal? Jag har en familj som alltid ställer upp för mig, jag har idag varit tillsammans med en människa jag älskar otroligt mycke, jag har underbara vänner och lärt känna super fina människor i skolan, jag har en helt super knäpp o härlig katt... Ja, listan kan fortsätta hur långt som helst.

Min point är bara den att vi måste börja uppskatta det vi har iställer för att lägga ner energi på att vara irriterade över det vi inte har. Livet tar inte slut i morgon, är det meningen vi ska få det vi inte har får vi det senare någon gång i livet.

Jaa, jag vet jag tänker för mycket, men denna gång var det faktiskt vettiga tankar tycker jag! :)


Söndag

Har varit ens väng till Maxmo och Smedsby ikväll och hälsar på både mina o Thomas svärföräldrar. :) Blev bjuden på varma smörgåsar, plättar och naminami. *slurp*

Nu råkade jag precis läsa av en slump min skolmejl (första gången). Inkorgen hade fått en massa mejl, o när jag kollade genom dem såg jag de va rätt många skoluppgifter som ska in denna vecka, så tur är jag ledig i morgon så jag får de gjorda, för idag tänker jag bara vara med Thomas. Vi båda kom överens vi inte vill göra någon big deal av att vi varit tillsammans 1 år, firar med att bara vara med varandra o fara ut o äta, det räcker fint för oss, inga presenter eller så.

Så nu ska jag börja hoppa in i nå lite finare kläder innan vi far iväg på en romantiskmiddag till Fransmanni. <3





12 september 2010

God morgon!

Är vaken och gråter ej, rätt skönt! Idag firar jag och Thomas att vi stått ut med varandra i 1 år, haha. Nä men det har nog varit den bästa tiden i mitt liv so far!

Grattis till oss på 1 års dagen! <3











Tiden går så fort

Sorterade precis lite foton på min dator och konstaterade att det gått så snabbt allt sedan förra året. Nu syftar jag såklart på allt som hänt mellan mig o T. Vi har verkligen fått ha våra prövningar i förhållandet men det har bara gjort oss starkare tsm och att vi litar på varandra. Tänker inte dra någon Love story här igen.. min point är bara att tiden går så fort, så vi ska verkligen ta hand om dem vi bryr oss om och visa att vi bryr oss!

 

Daisypath Anniversary tickers

 

Snart har vi varit tillsammans i 1 år och vi båda känner det kommer att bli många fina år till! :) <3 Så suck on that till er som inte trodde det skulle hålla när vi blev tsm! ;)

 


Känner mig så ensam

Det är första gången i lägenheten som jag verkligen känner mig ensam. Ja, jag har gosat massor med Leo, men han har somnat och ligger här bredvid.

Ligger i soffan och kikar på Fångarna på fortet på TV4Play. Funderar om jag borde skaffa Tv kanaler, måste ta reda på lite vad det skulle kosta först kanske??

Ooh, har pratar med T i telefon ngr gånger idag och textat, men idag har nog saknaden varit störts efter honom. Trodde det skulle bli mindre o mindre varje dag, men istället har det växlat från dag till dag. Idag är det inte alls roligt, känner mig ensam och bara vill åka efter honom! Han har tur att jag är så jäkla förälskad i honom, annars skulle jag knappast helst försöka att stå ut, nu står jag ut just o just  ;) <3



Finns ingen som gjort så stort förändring i mitt liv och mig som person. Men jag tycker om den person jag blivit sedan jag blev tillsammans med honom! Han är bäst! Jobbigt bara att man ska sakna de man älskar så otroligt mycke!!


Hem ljuva hem

Har precis kommit hem från att spenderat kvällen i Hannas sällskap. Mycket trevligt, mycket trevligt. Det var meningen vi skulle ha kikat på film, men istället lämnade vi fast i djupa diskussioner som höll på i nästan 4 timmar. Det var exakt vad jag behövde, att få prata och lyssna. Ibland behövs inget annat än bara en annan människas närvaro för att tiden ska rusa iväg och man mår bra :)


Titta vad jag hittade på wc när jag kom hem! AAH, nu saknar jag ju Thomas ännu mera :( Varför måste utbildningen vara så långt (vet andra har det värre) bort..



Jag har världens bästa pojkvän!! Därför är det så jobbigt att vara ifrån honom.. :(



Känns så bra!




Man vet inte hur det känns att sakna ngn före den personen inte är träffbar. AAH men ikväll får jag se min fina pojkvän!! Haha, har suttit och sagt det till Sara här nu ngr gånger så jag tror hon fattar att jag är glad för att han kmr hem ikväll. Tror inte ni missat den biten heller, hehe.

MEN JAG ÄR SÅ GLAAAAD!!


Känner mig ensam

Nu har jag sagt hejdå till T. Fy fan va jag tjutat, och tjutar ännu. Visst var jag medveten om att det kommer vara jobbigt, men inte så här!

Tänker inte vara aktiv här nu mera ikväll, tänker lägga mig ner i soffan och kika på en film och texta Thomas hela kvällen och berätta hur mycket jag saknar honom.. :(



Om jag bara kunde..

Det går inte en dag ännu utan att jag tänker på dig. Kommer aldrig att älska ett djur som jag älskade dig! Du var så mycket mer än en hund, och gav så mycket mer än någon någonsin kommer att kunna ge mig! Om jag bara kunde skulle jag vrida tillbaka tiden, krama dig och berätta igen hur mycket jag älskar dig!

Jag håller inte kanske med om att "hunden är människans bästa vän", men jag håller med om att "
Ronja var min bästa vän!"


Good Bye my firend (otroligt vacker låt)








12 augusti 2010

Jag har ett dilemma. Jag slutar jobbet kl. 19 ikväll och har tidigare turen i morgon, så jag vet inte om jag hinner ta del av konstens natt ikväll??

Jag menar, jag är kommer hem ca kl. 19:30, och då vill jag ju äta innan jag far iväg till stan, men då måste jag vara hemma så jag kan gå och sova kring 23. I morgon är det nämligen världsarvsdagarna och då MÅSTE vi vara pigga o se fina ut. Man kan väl säga det är höjdpunkten på hela sommaren för mitt jobb..

AAAH, vad tycker ni jag ska göra?? Hemma eller Konstens natt??




Finbesök ikväll

Ikväll ska jag dessutom få finbesök. Ansu kommer och håller mig och Leo sällskap ikväll. Kvalitetstid me att prata skvaller, tjejsnack och framtid. MYS!

Tänk snart far den fina vänn till sverige för 1 år (i alla fall) framåt.. Annu ledsen, men glad för Ansus skull <3




Uppförsbacke vs. nerförsbacke

Som jag nämnt några gånger har det senaste året varit jobbigt för mig, det har hänt en massa tråkigheter  bl.a. dödsfall av 2 kamrater, sjukhusvistelser, stress, ångest m.m som gjort att många tårar har fallit det senaste året. Men det känns som det har vänt nu, att jag är uppe på backen äntligen och bara får njuta av nerförsbacken.

Jag drömnde om Emilia inatt, att jag träffade en tjej som såg exakt ut som henne (bara annan hårfärg). Jag grät när jag vaknade. Men jag har lärt mig av hennes bortgång att man aldrig vet när livet tar slut, så ta inget för givet, försök bita ihop när det känns som värst och ta stöd av dina nära och kära när du håller på att bryta ihop. Alla är vi bara människor, endel måste bara kämpa mer än andra för att komma någonstans i livet, och det måste vi acceptera.

Som min kloke far brukar säga "sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna!"

30 min

Har endast 30 min kvar av arbetsdagen. Ja, jag vet jag skrev att jag skulle sluta tidigare, men jag tänkte att jag skulle ta och arbeta in lite timmar, så nu har jag arbetat in 2 h om 30 min.

Jo sen håller jag på och försöker få vett i Merja, för det tycks inte gå in i hennes hjärna att det är snyggt att vara lång och att få förlängda ben (hon funderar om hon kan använda sina 15cm klackar eller ej eftersom hon blir längre än många andra i dem). Vad är det med de flesta brudar som inte vågar slänga på sig klackarna bara för de blir längre än några grabbar?? Kortare grabbar än mig har minsann raggat på mig fast jag haft 12 cm klack, och då är jag lång från förr så jag blir 5 meter när jag har klack. Så gör er själva en björntjänst och skippa tramset. Tycker du det är snyggt med klack, sätt på klack OBEROENDE om du är lång eller inte! Långa ben har alltid attraherat män! Hur tror ni jag lyckades få Thomas??! (skämt o sido ;) )

Om du är lång och får höra att du inte behöver ha klackskor, eller får ofta kommenterar i negativ ton  gällande din längd när du har klacksor, så handlar det om personens egna osäkerhet. Är det en hon som slängt kommentaren handlar det ofta om att hon inte själv har så bra självförtroende eller känner sig hotad av dig (så fungerar ju vi brudar, känner vi oss hotade ska vi trycka ner på andra), är det en han har inte han självförtroende eller stake att ha en längre brud. Alltså båda inget att bry sig om, utan ta det som en komplimang att du är stiligast  och snyggast i rummet som drar mest blickar av det motsatta könet -> NJUT! :D

Do you all get my message?? ;D





Annu <3 Thomas = sant


Jag njuter av varje sekund med min snygga och sexiga hunk Thomas. Han gör mig så otroligt glad och lycklig. Tänk om vi aldrig skulle ha träffats för snart 1 år sedan, den 8 augusti. Jag är så glad vi bådade tvingade oss till den där villafesten, annars tror jag inte vi skulle ha träffats och gått miste om det fina vi har idag!

Det är inte alla som får en underbar pojkvän som har allt en tjej drömmer om att han ska ha; längd, muskler, charmerande leende, fina ögon, manliga händer, gott hjärta, egen vilja.. Listan kan fortsätta hur långt som helst, men det jag vill få fram är att min fina T har precis allt jag fantiserat om. Han är första mannen jag känt jag kan lägga energi, tid och framför allt öppna mitt hjärta till, för att bygga upp något fint och hållbart!

Älskar dig!!



En fråga till er





Klackskor <3

Jag älskar klackskor, jag är inte brydd i om jag blir 3 meter längre än alla andra. Enda gången  jag väljer att inte tar klacksor, är när man far ut på krog med någon som är mycket kortare än mig. Det blir bara jobbigt i längden (höhö) att böja sig ner när man diskuterar, men annars är det endast klackskor som gäller! :D

Jag har ändå alltid varit längre än de flesta, så vad gör då 10-15 cm till för skillnad? Kommentarer som "oj va lång du e" i negativ ton, "du sku ju int behöv ha klackskor då du e så lång" och "Annu slut va så lång!" så de kommetnarerna hör jag varje gång jag har på mig klackskor, men so what? Gillar jag klackskor, och är stolt över min snygga längd och långa ben är det väl bara bra?! :) Tar numera de kommentarerna som komplimanger, eftersom det är ståtligt att vara lång, och jag själv ÄLSKAR långa ben och höga klackskor. Allt under 7cm tycker jag är äckligt (självklart finns undantag). :D


Så klackskor till the tall people!! :D



Minglet efter Karisma showen hösten '09
. Jag är alltid längre än de flesta, med och utan klackskor :D


Blir galen

Jag vet inte vad jag gör för fel. Jag får inte fonten på sidan att ändra på sig, och får inte rubriken i större font. Tycker jag har försökt allt, men det går ej.. MORR!

Snart låter jag någon annan göra en helt ny layout till mig och sköta den här efter! ;D

---------------------
update:
hur får man linjen under rubriken att INTE vara streckad, utan en helt vanlig linje?? Och hur får jag ändrat fonterna på sidan när det inte fungerar när jag ändrar på fonterna och storlekarna under navheader o d??



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0