2010-03-13 @ 12:42:31
Hur skall man våga lita på någong, utan att behöva bli sårad? När vet man om man våga lita på någon, när ingen tycks kunna bevara "hemligheter" längre? Vem ska man våga lita på, eller kan man lita på någon över huvud taget?
Jag har alltid varit en person som vill se gott i alla människor, lita på att det jag säger i förtroende aldrig kommer att läcka ut. Varje gång jag gjort detta har jag blivit ledsen och besviken. Men aldrig lär jag mig, att den enda personen i hela världen du kan lita på till 110%, är dig själv..
Men det jag har lärt mig är att man blir inte lycklig av att inte våga ta chansen, chansen att lita på människor. Jag har konstaterat att alla stiger vi snett ibland, både i vänrelationer, pojk/flickvänsrelationer och familjerelationer. Men om den som tagit snedsteget ångrar sig verkligen, ser jag ingen orsak till att inte ge människan en andra chans.
Om man väl väljer att ge en människa en andra chans, då anser jag att man inte kan kräva att hon/han skall bevisa att man kan lita på dem, för hur i hela fridens namn kan man bevisa något sådant. Man måste istället tillsammans jobba sig förbi problemet, berätta hur man känner, gråta ut, var arg, var glad, helt enkelt öppna sig för den andra människan, och låta den andra gör det samma till dig,.
När man blivit sårad kan det vara svårt att känna en skillnad med det samma. Men det finns någon sanning i uttrycket "tiden läker alla sår". Ibland tar det längre, ibland kortare. Vi är alla olika och hanterar problem, sorger osv. på helt olika sätt.
Det jag vill säga med mitt inlägg, som är som vanligt rätt flummigt, är att jag tycker vi finländare måste våga lita på varandra. Det krävs arbete från båda sidorna. Man måste visa till den andra parten att man förtjänar tilliten och förtroendet, för personligen tycker jag det är en av de bästa känlsorna i världen att känna någon verkligen litar på dig. Förtroende, tillit och framförallt ÄRLIGHET, är något jag värderar mycket högt!!
Håller ni inte med? :)
Jag har alltid varit en person som vill se gott i alla människor, lita på att det jag säger i förtroende aldrig kommer att läcka ut. Varje gång jag gjort detta har jag blivit ledsen och besviken. Men aldrig lär jag mig, att den enda personen i hela världen du kan lita på till 110%, är dig själv..
Men det jag har lärt mig är att man blir inte lycklig av att inte våga ta chansen, chansen att lita på människor. Jag har konstaterat att alla stiger vi snett ibland, både i vänrelationer, pojk/flickvänsrelationer och familjerelationer. Men om den som tagit snedsteget ångrar sig verkligen, ser jag ingen orsak till att inte ge människan en andra chans.
Om man väl väljer att ge en människa en andra chans, då anser jag att man inte kan kräva att hon/han skall bevisa att man kan lita på dem, för hur i hela fridens namn kan man bevisa något sådant. Man måste istället tillsammans jobba sig förbi problemet, berätta hur man känner, gråta ut, var arg, var glad, helt enkelt öppna sig för den andra människan, och låta den andra gör det samma till dig,.
När man blivit sårad kan det vara svårt att känna en skillnad med det samma. Men det finns någon sanning i uttrycket "tiden läker alla sår". Ibland tar det längre, ibland kortare. Vi är alla olika och hanterar problem, sorger osv. på helt olika sätt.
Det jag vill säga med mitt inlägg, som är som vanligt rätt flummigt, är att jag tycker vi finländare måste våga lita på varandra. Det krävs arbete från båda sidorna. Man måste visa till den andra parten att man förtjänar tilliten och förtroendet, för personligen tycker jag det är en av de bästa känlsorna i världen att känna någon verkligen litar på dig. Förtroende, tillit och framförallt ÄRLIGHET, är något jag värderar mycket högt!!
Man måste våga ta chansen att bli sårad för att kunna bli lycklig!
Håller ni inte med? :)
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag håller helt med dej! Du har smarta funderingar!
Postat av: Tobbe
Annu, du funderar för mycke!! Men smart no he du skriiver!
Trackback
