TheAnnu

Usch fy, i natt drömde jag en hemskt dröm! Jag drömde att en av mina absolut bästa vänner dog, och jag fick inte ens komma på hennes begravning för hennes föräldrar. Jag grät när jag vaknade för jag var så förkrossad, antar jag drömde det för att hon flyttat för en tid.

Jag är otroligt rädd för döden, jag vet inte varför, men antar det beror på att döden kan inträffa när som helst. Förr kanske den var ngt fint och stämningsfullt, när gamla dog och de fanns öppen kista och blommor och folk hedrade den omkomna. Vist hedrar vi folk nu också som dött, men det känns att risken är större i dagens läge att dö bara av att gå ut på gatan, för nu kan någon bara hoppa fram från en buske o skjuta en, eller så kör ett fyllo över en.. Vist fanns det många många sätt att dö på förr, men på något sätt känns det som att det är mera brutala o ”fel” sätt i dagens läge.

Jag vet att alla kommer att dö, det är bara en del av livet, och ja säger inte jag vill leva för evigt, men jag är ändå rädd.. Vad kommer efter döden? Var eller vad var vi före vi föddes? Tänk om jag ligger där på bäddavdelningen som 80-åring och tänker ”oj, varför gjorde jag inte det där när jag var ung, skulle så ha velat göra det”.

Varför uppskattar så få livet nu för tiden? Det finns så många som bara kastar bort det, tar självmord, skär sig, arbetar ihjäl sig osv ni kan alt det där, men jag förstår inte på det där. Vi får bara 1 liv ska vi inte leva det då? Jag har gjort misstag i mitt liv, precis som alla andra, men jag går vidare, jag kämpar vidare för att kunna förbättra och hjälpa andra att inte begå de misstagen. DE som inte kan gå vidare får det inte lätt. Jag tycker ”älska, glömma och förlåta” är något alla borde komma ihåg, endel saker kan man bara inte glömma, men man kan förlåta eller acceptera och gå vidare, ingen må bra av att vara långsint.

Jag får ofta höra att jag ex. alltid finns där för de nr de har det svårt, eller alltid lyssnar o räcker ut en hjälpande hand, sådan är jag, alla är inte så, så jag kan inte förvänta mig att jag alltid ska få en liknande hand utsträckt för att hjälpa mig upp från mina gropar jag fallit i. Vi kan inte förvänta oss andra ska vara som oss, som jag skrev i ett tidigare inlägg är vi ju alla olika, så andra kanske inte kan se på saker som just jag kan eller du kan, vi måste acceptera det. Jag tror livet är som en slags matematik timme, det finns formler som visar hur vi ska räkna/klara oss utan fel, men ibland blir det bara fel för man har inte varit observant och sett att vi gjort fel. Men man kan alltid rätta till det efteråt bara man har orken, och om man rättar det ordentligt gör man oftast inte samma fel igen.

Jag tycker bara att man ska uppskatta livet lite mer än vad människorna gör nu för tiden, livet är något fint! Det ska inte kastas bort, det ska tas hand om med guld hanskar!