TheAnnu

Det ligger nog faktiskt något i det. För jag minns det då jag hade den jobbigaste tiden i mitt liv (hittills), då var Ronja där och satte hvuudet i famnen när jag var liten, hon sov i mitt rum. Hon sover ännu idag i mitt rum på mornarna, hon kommer fortfarande och sätter huvudet i famnen då man är ledsen. Jag har aldrig behövt känna mig rädd när hon är i närheten, fast jag är mörkrädd känner jag mig hur säker som helst när Ronja är nära.

Men att få höra kommentaren "Jag tror det börjar vara färdigt för Ronja" gjorde att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Jag kan inte tänka mig komma hem, och hon inte skulle skälla eller komma lunkandes emot en. Eller inte behöva säga kommentaren till "hon är inte farlig fast hon käller, hon är bara som alla andra i familjen stor i käften, men hon skulle aldrig göra ngt" till nya bekantskaper som besöker hemmet. Det går bara inte! Klart jag tycker om Elvis, men Ronja är, och förblir number one.

Hoppas verkligen Ronja blir bättre, hon kan inte få tagas ifrån mig hon också! Inte nu!