2009-05-18 @ 19:45:46
Alltså idag började jag nog sakna livet jag hade för ett par år sedan, när jag i princip bodde i stallet och inte kände av någon stress alls. Jag var inte i stallet för hästarna utan för min skötkalv Mumin. När jag nämnt honom har ingen trott på mig att jag faktiskt varit i ett "föuys" för de första, och sen tagit hand om en kalv som döptes till Mumin. Han var sjuk men jag och 2 andra tjejer som hade sina kalvar de tog hand om honom. Vi köpte en fölgrimma och bodde i princip där i "föyse". När han blev lite friskare o större gick vi ut med honom och sprang och lekte. Det var nog den bästa sommaren jag någonsin haft, men sen kom hösten och han avlivades för han var inte helt frisk eller något (jag upplevde honom aldrig sjuk, antar det var något med köttet?) och de kunde inte ha honom kvar då han bara tog utrymme o pengar. Fy för den dagen då jag kom till "föyse" o han inte var där, det var en så otroligt hemsk dag, minns den ännu idag i detalj! Usch fy vad jag var arg o ledsen då, Mumin var ju den bästaste varelsen i mitt liv då!

Ja men orsaken varför jag saknar livet då är att jag nu känner mig bara stressad och skjuter upp allt till sista minuten, bara för jag vill hinna ta det lugnt en dag, men sen blir den sista minuten många timmar med intensivt, slarvigt jobb. Sen hinner jag inte vara alls i stallet eller rida längre, rider i princip 1 ggr/månad nu, mer hinner jag inte. Förr red jag 3-4 ggr/vecka!! Det är min avkoppling att få sitta där och försöka få det där 600 kg djuer under mig att sammarbeta och göra som jag vill. När jag sitter där glömmer jag allt och bara njuter av stunden, fast kommunikationen mellan prickikorven och mig inte alltid är den bästa.

Men här kommer bilden på Mumin i alla fall, ville visa er som trodde jag är en typisk "stassfrass" att så är inte fallet, jag älskar djur och kan nog få skit under naglarna nu som då (inte i överdriven mängd dock)!


Jag var 12 år här, och mumin var 1 eller 2 dagar gammal. FY vad jag saknar den glädjespridaren!! Minns hur jag brukar ha honom att sutta på min tumme tills den blev helt blå, hur vi matade honom med tuttflaska, borstade honom och busade med honom i fölgrimma på ängarna eller sandvägarna runt området. De få månaderna han fick leva kan jag garantera var fyllda med dubbelt mera glädje o kärlek än 10000 kossor/tjurar får uppleva tillsammans under hela deras liv!!


Kommentarer
Postat av: sabina

nåååååh :( bittert att ta hand om en levande varelse bara så den endå kan dödas !

2009-05-18 @ 21:39:53
URL: http://sabinahighheels.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0