TheAnnu

Alltså det finns ingenting på jorden som jag hatar så mycket som mobbning, inte ens getingar gör mig så arg som då jag vet någon mobbas!

Mamma berättade just för mig om en bekant till familjen vars barn blivit mobbad så mycket att denna måste vara i psykvård + skolkat massor att det kan hända barnet stannar på klassen.. VAR FAN ÄR LÄRARE OCH FÖRÄLDRAR?! Man KAN få stopp på mobbning, bara man sätter ner foten och visar man menar det, att nu är det slut på detta! Jag bara sitter o bubblar av ilska, jag känner sådant medlidande till detta barn så jag sitter o kämpar för att hålla tårar tillbaka, så arg är jag!

Jag menar vadå ska man få mobba andra för de är, tjockare, smalare, kortare, längre, finniga, har glasögon, är klumppiga, sportintresserade, rika, fattiga ja vad de nu allt finns för "orsaker"?  Jag böt helt stad när det kom till min skolgång när jag började högstadiet, och det är det absolut bästa jag gjort i mitt liv, jag fick en ny start, och kunde inte ha fått bättre vänner eller bättre självförtroende.. Kan garantera att många av er inte visste att jag varit så på botten att jag helst bara ville dö när jag var 9-12 år. MEN nu tack vare underbar familj, vänner och TOPPEN lärare i högstadiet så känner jag mig bara på toppen, jag känner att jag lärt mig massor av den resan och vuxit som människa bra mycket mer än de andra som var i min omgivning under de åren, detta har jag ju sett det de senaste åren! Men de finns undantag, vägarna har korsats igen med några av människorna från den tiden de är nu mycket bra vänner, de har visat de också växt till sig och är så underbara!

Ja men ännu om mobbning, jag blir inte förvånad om jag är efter några år jobbar emot mobbning, för jag verkligen HATAR det! Visst alla kan vara elaka ibland och slänga elaka kommentarer till "vänner", eller prata iskit bakom ryggen på varandra, det gör alla men det är inte mobbning, det är bara allmänt dåligt uppförande som alla människor har. Mobbning är om man ex. fryset ut människor, sprider väldigt kränkande rykten, vänder folk emot någon, fysiskt våld, prykiskt "våld", osv som håller på en längre tid. Speciellt flickor är ju som alla vet bra på detta som alla antagligen vet.

Många säger mobbning baserar sig på avdunsjuka, vilket jag tror stämmer till en viss del, men inte till 100% men jag har ingen aning om vad den andra orsaken är?! Det finns ju ingen bra orsak till att mobba, halo?! Men det jag fått uppleva o ch hört andra också fått uppleva är att lärare inte helst försöker göra något åt mobbningen, de bara pratar om hur bra "mobbnings program" de har, men gör de något? Nej, de säger de gör något eller att det inte hör till deras uppgifter när mobbningen sker utanför skolan. VA FAN?! säger jag igen, lärare om NÅGON är de som kan göra något åt mobbning. Det är ju de som ser barnen/ungdomarna dagligen, ser gängen, spenderar nästan mera tid med barnen/ungdomarna än själva föräldrarna i många fall. Föräldrarna kanske ser barnen/ungdomarna under middagen, men sen drr banren/ungdomarna ut med sin kopisar eller till sina rum och stänger dörren, vad vet föräldranra vad som sker där? Nej just det, ingenting! Då finns det ju dessutom, tyvärr, de föräldrar som ser sina barn som änglar och kan inte förstå att de skulle mobba någon, men oftast de som gör det anser jag?!

För att människor inte ska tro jag bara är en blondin som kan skriva jag hatar mobbning men inte gör något, så kan jag skryta till med att jag faktiskt avslutat mobbning för några år sedan. Det var när jag hjälpte till på ett ridläger, såklart var det bara flickor där och en av de frystes ut. Jag betraktade nog barnen först och kollade lite in läget, ifall det bara var den dagen ellerfortsatte. Men då jag såg hur de behandlade denna tjej typ andra eller tredje dagen så fick jag nog av att det. Jag tog denna mobbade tjej till sidan och pratade lite med henne, fick veta att hon mobbas i skolan också. Sen tog jag de andra tjejerna till sidan och pratade allvar med dem, en av de flickorna börajde gråta, medans de andra bara skyllde på varandra, lite rädda blev de nog för mig, men i alla fall under ridlägret slutade de mobba denna tjej, hur det  fortsatte senare i skolan eller resten av sommarlovet vet jag inte, men jag fick i alla fall en stor kram av den mobbade flickans mamma i slutet av lägret då tjejen berättat vad jag gjort.. Barnen på lägret var typ 9-10 år så det var egentligen bara som äldre och  som någon de såg upp till, att sätta ner foten och säga ifrån på skarpen, berätta att det inte var rätt att behandla den mobbade på det där sättet. Barnen som mobbade hade nog inte mig som någon favorit ledare efter att jag pratat med dem, men det är ju inte det som vi vuxna ska sträva efter. De pratade illa om mig bakom ryggen (råkade höra dem en gång), men när jag var me så uppförde de sig och den mobbade fick sakta men säkert vara en i gänget på lägret i alla fall. Vi ska ju inte vara bästis med barnen, vi ska sätta modellen för hur man behandlar andra!

Så nu frågar jag er, är detta inte bara vanligt folkvett? Att man inte ska mobba andra alltså?! Eller är det bara jag som är medveten om detta? Jag bubblar inte lika mycket mera när jag fått skriva av mig, så ska väl gå o fortsätta städa rummet, sen ut o sola en stund innan jag åker till Vörå igen..

Hoppas andra också börjar bubbla lika mycket och vågar säga ifrån när mobbning sker! Annars borde ni skämmas, ifall ni är rädda för att ni ska få andra emot er eller liknande för ni säger ifrån att det inte är okej, DÅ är ni verkligen svaga och otroligt .. finner inga ord.. SKÄRP er där ute och säg ifrån!!!

Våga säga nej mot droger och våld (=MOBBNING!!!!)
Minns ni den tröjan mera?