TheAnnu

Fortfarande känner jag mig otroligt besviken. Jag trodde inte som detta skulle ske, ska man inte acceptera varandra? Jag valde idag att lämna det bakom mig, men kommer nog att sitta o gnaga på ibland när man blir trött, det vet jag. Berättade allt för Edith igår, såklart bara för jag hör hennes röst och började sakna henne så brast jag ut igråt igen, men som alltid gjorde hon mig på bättre humör.. Även hon tyckte det var fel sätt att behandla mig, så kanske jag inte är överkänslig då? Men snart är hon hemma som sagt (många ggr nu) och då är det midsommar, så då ska vi festa o visa alla vad de inte får ta del av, muhaahaa! Vi är så bäst, konstaterade det igår åter igen.. Tillsammans är vi oslagbara! :)

Har nu under kvällens gång suttit och lyssnat på denna låt i repeat, I'm going to take back my love, my love..

go ahead
just leave
can’t hold you,you’re free
you take all these things
if they mean so much to you
i gave you your dreams
'cause you meant the world
so did i deserve to be left here hurt
you think i don’t know